Veckobrev ;)

Nu har det gått nästan exakt en vecka sedan jag gick ombord på skeppet! Det har verkligen varit både tufft och fantastiskt på samma gång men jag ser framemot vad som mer komma skall under min tid här!

Jag har gått fem pass på avdelningen och börjar komma in i pappersjournalen som dom använder. Jag har lärt mig att inte slänga medicinmuggarna (dessa diskas och återanvänds till nästa patient...) och att klippa sönder allt medicinskt material (typ aggregat o sånt) innan de slängs i papperskorgen, så att de inte ska kunna återanvändas om någon hittar det i soporna. På avdelningen jobbar det, förutom sjuksköterskor även "dayworkers" som är härifrån Benin och som framför allt hjälper oss att översätta, men som även gör mycket mer än så. De hjälper barnen till toaletten när föräldrarna är trötta, de ger alla mat och de ser till så att patienterna får all praktisk information som de behöver när de kommer till avdelningen.

Den kommande veckan kommer man fortsätta med kataraktoperationer på barnen så avdelningen kommer fyllas av barn! (Hurra!) De skrivs in på avdelningen tillsammans med en förälder dagen före operation. Vi förbereder både föräldrarna och barnen på vad som kommer hända före och efter operationen (ögonteamet går igenom själva operationen med föräldrarna). För många av de som kommer ombord är det första gången man får sova i en säng, ha rinnande vatten i kranen,  gå på toaletten eller se en vit människa för den delen... Det finns mycket som behöver förklaras. Föräldrarna är verkligen modiga som lämnar sina barn i våra händer trots att vi är så främmande för dom.

Dagen före operation har kirurgerna som jobbat i veckan kommit ner och hälsat på barnen och föräldrarna. De har gått igenom operationen en sista gång och sen har dom frågat om dom fått be för barnet och operationen. Jag tycker det är lika rörande varje gång när vi sköterskor, dayworkers, kirurger och föräldrar alla får samlas kring det lilla barnet och lägga händerna på det och be för att allt ska gå väl. Allt vi gör här lägger vi i Guds hand, och det är tydligt att även om föräldrarna till en början kan vara skeptiska till oss, så är dom inte skeptiska till Honom, och när dom märker att vi delar samma tro så ökar förtroendet. Så gott att få bygga på en relation på en sån grund.

Helgen har varit ledig och trots att jag inte haft något planerat så har det hänt grejer ändå. I går så åkte jag, Nadja, Marcia och Anneke till textilmarknaden och sen till handcraftmarknaden. De afrikanska tygerna är verkligen fantastiska i alla sina färger och mönster! Jag bestämde mig för att bara titta och spara inköpen till någon annan gång. Jag har trots allt några veckor på mig...

På eftermiddagen åkte vi till Eldorado som är en resort som ligger några kilometer från hamnen. Där kunde vi bada i havet och njuta av solen (istället för att grillas i den :)). Det var riktigt trevligt, och skönt att komma i land på fast mark efter 5 dagar ombord på båten.

I dag vid frukosten frågade Anneli om jag ville följa med på en tur som en av farmakologerna, Renee, hade styrt upp tillsammans med en dayworker som heter Fari. Jag hängde på och det var Anneli, Renee, Sarah och jag! Med chaufför blev vi 6 stycken i den lilla bilen - trångt, varmt och alldeles alldeles...nä. ;)

Vi har det bra, vi här bak i bilen men vill ej va med om nån krock...

Vi åkte till Adjarra som ligger ungefär två timmars bilfärd från Cotonou. Vi åkte genom Porto Novo och var ungefär 20 minuter från gränsen till Nigera. I Adjarra guidade Fari runt oss i byn och vi fick hälsa på en familj som gjorde afrikanska trummor. Sen åkte vi till en familj som var jordbrukare längst vattnet. Vi fick åka en liten båttur i deras båt och kom till ytterligare en by. Det var tydligt att barnen där inte var så vana vid att se såna som oss, och dom blev väldigt uppspelta och glada över vårt besök. I stället för mzungo som vi blev kallade för i Tanzania så ropar barnen istället "yovo" ("viting" typ). Dom har till och med en liten ramsa som går "Yovo yovo bonsoir" och dom blev exalterade när Anneli kunde resten av ramsan som är "ca va bien, merci". ;) Väldigt oskyldigt. Fari samlade fler o fler av sina vänner längs vägen om mot slutet så tror jag vi hade sju guider! :) Inte illa!

Trumma in the making (or Malung (internskämt...<3))

Anneli får trumlektion av trummästaren! :) 

Här åt vi lunch! Grillad fläsk och cassava. 

Jag hade dock smugit ner en tonfisksmörgås i packningen, kräsmagad som jag är... 

Men jag smakade i allafall och det var gott. :) 

Peace out! ;)